Vet inte om det är rätt ord, men.......
Finns det nåt rätt eller fel när man sitter och pratar.
Jag minns med glädje när jag genom åren har pratat med mina vänner, vi babblade, vi lyssnade till varann men kunde också inflika nån mening, bubblande skratt, innan den som just då pratade var klar, ingen störde sig på det. Det var levande samtal.
Sen finns det förstås andra sätt att föra samtal på, en pratar, de andra lyssnar, tills sista ordet är sagt, då först får någon av de andra prata, då tycker jag att man riskerar att glömma något om man nu skulle vilja kommentera innan den andra slutar prata. Då finns ju risken att man tänker på det man vill säga och kanske inte lyssnar så noga .
Själv tycker jag att det blir jättekonstigt om en pratar på och man ska sitta och bara lyssna, tills det är ens tur, och då får man prata, det känns inte bra,tycker då jag, som vill ha levande samtal.
Mannen när han var barn fick bara lyssna, sen fick ett barn i taget prata.
Jag pratade sällan med mina föräldrar. Men babblade glatt på med vänner.
Så nu när jag gillar nåt eller har en åsikt som enligt mig inte kan vänta i flera minuter, för att det hör till samtalet som sker just nu, babblar på lite. Ja då blir någon inte så glad ,-))
Hur gör ni andra?
Väntar ni tålmodigt, eller inflikar ni lite kort som har med samtalet att göra. Skulle vara kul att veta.
Ha det fint
KRAM
Jag tycker om att babbla och det fungerar alldeles utmärkt med människor som man känner utan och innan. Det blir livliga och spontana samtal som alla kan vara delaktiga i.
SvaraRaderaMina svärföräldrar hade tendenser till att hålla monologer och prata länge om saker som inte var allmänna eller berörde andra. Så tråkigt kan jag säga.
Nej fram för det livliga och babblande samtalet!
Kram
Ja det tycker jag, annars blir det väldigt ensidigt ,-))
RaderaKram o ha det fint! ,-)
Jag pratade aldrig med min pappa. OM jag inte blev tillralad förstås. Med mamma.... och mormor, som bodde på ovanvåningen, pratade jag mycket.
SvaraRaderaVet inte om jag pratar så mycket. Lyssnar inte heller på babbel. det måste vara intressant. Avskyr babbel utan egentligt innehåll. Avskyr också när någon bara kommer in...utifrån... och bryter i ett samtal. Var med om det idag. Vi var uppe i ett intressant samtal som aldrig återupptogs. Men sitter man tillsammans med vänner i ett samtal, så är det ju bara att flika in... och så fortsätter samtalet... Man håller sig till ämnet .... Så tänker jag. Kram
Precis bara flika in ,-)) Nej babbel utan mening gillar inte jag heller. Samma här, någon kommer in utifrån och avbryter, det är inte ok!
RaderaSynd att det intressanta samtalet tog slut, men känner igen det.
Ha det fint KRAM ,-)
Den där blomman kan jag se utanför mitt fönster just nu. Intressant ämne. Skulle nog kunna skriva en "roman" om det. För du fick igång min hjärna och tankarna vandrade sixsax genom mitt liv. Babbla är ett häftigt ord. Sedan finns det så många olika sammanhang. När jag höll ett föredrag vill jag helst att frågorna väntar till frågestunden. Som lyssnare blev jag störd när någon kunde gå in och störa en intressant föreläsning om något som inte "alla" hade någon glädje av att höra. Privat. I ett gäng där alla känner varandra finns ofta ett härligt mönster där det går att ge och ta utan att någon blir sur. Sedan är vi alla en egen individ med våra behov och kanske krav. Fniss. Minns en härlig kille från högskolan. Fick han inte prata somnade han ibland över bänken. Under alla mina vuxenår som studerande är det de som egentligen inte hade något att säga som hade med huvudämnet att göra som jag minns. Jag var nog en av få som inte blev sur. Istället tyckte jag det fanns en charm i det hela. Som grabb minns jag standardfrågor från "män" som kom på kalas. Kvinnorna hade betydligt mer intressanta frågor ansåg jag. Nu fladdrade jag iväg till semestrar. Mötte jag/vi män på en bar kom de två trista frågorna direkt. "Vad heter du? Vad jobbar du med? Sådant tjafs som jag snabbt tramsade bort dök inte upp i kontakt med kvinnor/tjejer. Jag var på semester för att ha kul. Är man ett "kärngäng" behövs inga tjurigheter. Då är det högt i taket och alla vet egentligen var de osynliga gränserna finns. Bra Primrose. Du fick igång mina tankar som började fladdra åt tusen olika håll.
SvaraRaderaKram
Bra tack ,-)
RaderaFöreläsning, där är jag tyst! ,-))
men i ett som du säger kärngäng där kan jag babbla, om det tillhör ämnet, alltså nån kommentar .,-)) Mannen är inte så road när vi pratar ,-), så vi mixar så vi båda blir nöjda, ,-)
Stackars han som inte kunde hålla sig vaken, minns att du skrev om det i din bok också!
Ha det fint KRAM ,-)